Skip to content

Planet som riskerar krascha Försvaret

Det finns en sägen om två ryska armégeneraler som ska ha träffats i Berlin när de vunnit slaget om staden och markoffensiven mot Tyskland var avslutad. Den ena ska ha frågat den andra -”vet du vem som vann kriget i luften?”.

Luftherravälde i all ära, men om man inte har kapacitet och förmåga på marken är det rätt så meningslöst.

Nu ska Sverige lägga 3 miljarder kronor om året under 30 år på 40-60 st. nya Jas 39 Gripen modell E/F i ett samarbete med Schweiz som kanske aldrig blir av, utan Schweiz kommer kostnaden för Sverige att bli ännu högre. Totalt 90 miljarder kronor kommer det att kosta, förutsatt att Schweiz ansluter sig och förutsatt att man klarar av att hålla budgeten.

Vi vet av erfarenhet att det är sällan Sverige klarar av att hålla budgeten när det gäller nya vapensystem.

För att betala detta så ska man öka försvarsbudgeten med 300 miljoner per år under 2013 och 2014 och sedan öka med 200 miljoner om året efter det.

Jag är ingen expert på matte, men man tillför 300 miljoner för att betala för en kostnad på minst 3 miljarder?! Under de 30 åren tillför man sammalagt 16 miljarder för att betala för en ökad kostnad på minst 90 miljarder. Efter de tillförda pengarna så innebär detta en ökad belastning på försvarsbudgeten med i genomsnitt 2,5 miljarder kronor per år.

Regeringen hävdar att detta inte kommer att påverka övriga försvarsbudgeten, att pengarna ändå kommer att räcka till Armén och Marinen utan att deras verksamheter blir lidande. Hur ska det gå till? Var ska en redan ansträngd försvarsmakt ta de 2,5 miljarderna ifrån? På det har regeringen inte gett något svar.

Mikael Holmström på SvD varnar för att denna kostnad kommer att knäcka Försvaret och han är inte ensam. Många försvarsanalytiker och säkerhetspolitiska experter varnar för samma sak.

Miljöpartiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg varnar för ökade kostnader på 2,7 miljarder om året och anser att det kommer att ”krascha Försvaret”.

Försvarsmakten går redan på knäna ekonomiskt. Omvandlingen till ett yrkesförsvar har kostat mer än politikerna gissade att det skulle, men de har inte skjutit till några pengar utan Försvaret förväntas dra åt svångremmen. Nu ska man belasta den budgeten med ytterligare 2,5 miljarder om året och Försvaret förväntas dra åt svångremmen ytterligare för att klara det.

Samtidigt ser vi hur många soldater och sjömän motvilligt säger upp sig från sina jobb efter bara ett år på grund av att när de inte får bo i logement längre så har de helt enkelt inte råd att jobba kvar, den låga lönen räcker inte till en bostad.

Samtidigt kör våra soldater runt i terrängfordon som har varit med sedan 60- och 70-talet och är direkt livsfarliga att färdas i, hade de varit i privat ägo hade de inte klarat sig genom besiktningen och belagts med körförbud. Försvaret har inte råd med nya fordon.

Flygbaserna våra nya dyra plan ska operera ifrån har inget luftvärnsskydd och bristfälligt markskydd, Försvaret har inte råd.

Våra stridspiloter får redan idag för få flygtimmar och övar för lite med skarpa vapen, Försvaret har inte råd.

Flygvapnets stridsledningssystem fungerar mycket dåligt, när det över huvud taget fungerar, även det överskred budgeten rejält och Försvaret har inte råd att åtgärda problemen.

Våra nya skitdyra moderna radarosynliga stridsfartyg saknar luftvärnsrobotar och har ingen förmåga alls att försvara sig mot luftangrepp i en 90 grader vid vinkel bakåt. Även i andra vinklar har man bara förmåga att försvara sig mot ett angrepp åt gången. Försvaret har inte råd med de robotar korvetterna skulle ha haft. Vi får helt enkelt be fienden att bara angripa i vissa vinklar och bara en åt gången.

Det är bara några av många exempel på vad Försvaret redan idag inte har råd med.

I det läget förväntas Försvaret dra åt svångremmen med ytterligare 2,5 miljarder per år!?

Det vore intressant att höra från regeringen var de anser att de pengarna ska tas ifrån utan att det påverkar Försvarets övriga verksamhet.

I media och andra bloggar:

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Wisemans, DN, DN, DN, DN, GP, GP, GP, GP, GP. SvD. SvD.

Gammal trotjänare

Då är vi inne på sista dagen i Almedalsveckan, Kristdemokraternas dag.

En gammal trotjänare

Det har diskuterats en hel del försvarspolitik i år, kanske mest på grund av ÖBs utspel om mer pengar till Försvaret.

Säkerhetspolitiskt Sommartorg kan ni se video på många intressanta seminarier om försvars- och säkerhetspolitik, rekommenderar särskilt säkerhetspolitiskt försnack med Folkpartiets Allan Widman.

Jag fann seminarierna om sjukvård i skottlinjen, Syrien och Libyen och Europeisk säkerhet i åtstramningarnas tid särskilt intressanta.

När det gäller svensk försvarspolitik så är det idag som det har varit sedan Alliansen bildades, Alliansen har en bättre försvarspolitik än något av oppositionspartierna har och inom Alliansen så är det Folkpartiet som leder den grenen.

Ett yrkesförsvar är bättre än ett värnpliktsbaserat, om man bara kan få ordning på problemen med rekrytering och personalvård. Ett deltagande i internationella insatser är bättre, av många skäl, än att issolera sig bakom sina egna gränser och bara tänka på sig själv. Att sammarbeta med andra länder kring säkerhet och försvar är bättre än att alltid envist hålla fast vid en gammal och förlegad neutralitetspolitik.

I torsdags kom order från Regeringen till Försvaret att förbereda för ett nytt deltagande i operation Atlanta i Adenviken 2013. Igen ska vi sända ned gamla HMS Carlskrona till farvattnen utanför Somalia för att jaga pirater. Under insatsen som kommer att pågå april till augusti 2013 ska HMS Carlskrona fungera som permanent bas för helikopter som ska kunna spana efter och ta strid med pirater, hon ska utgöra plattform för en bordningsstyrka, vara en sjukvårdsresurs och om det blir aktuellt kunna leda hela operation Atlanta.

Varför sänder vi då ned 32 år gamla HMS Carlskrona igen? Ett fartyg som redan en gång lagts i malpåse därför att hon ansågs för gammal men sedan togs i bruk igen. Under hösten 2012 kommer ju de två första Visbykorvetterna att bli fullt operativa och tas i tjänst. Varför sänder vi inte ned ett av våra nya toppmoderna skitdyra stealthfartyg?

Den tråkiga sanningen är att trotts 20 år gått sedan utvecklingen av Visbyklassen påbörjades, åratal av förseningar och en nota på 11 miljarder (hittills) så har Visbykorvetterna inte kapacitet att uppfylla de krav som ställs vid en internationell insats idag. De är inte byggda för att vara långfärdsfartyg. De kan möjligen lösa en eller två av de uppgifter som HMS Carlskrona ska lösa nästa år, men inte allihop samtidigt och några av dem kan de inte lösa alls.

Det enda fartyg vi har som kan bidra med de förmågor som efterlyses vid en insats som Atlanta är gamla HMS Carlskrona och den dagen hon till slut för andra gången tas ur tjänst så måste vi antingen avstå från att delta i den typen av insatser eller investera i en ny fartygsklass.

Mitt förslag är att politikerna erkänner att Visbyklassen var en felsatsning och att vi nöjer oss med de två som tas i bruk nu i höst och skrotar de återstående tre innan de kostar oss ännu mer pengar, för att istället redan nu komplettera med fartyg som klarar de krav som kommer att ställas på flottan när HMS Carlskrona går i pension. Fartyg av Absalonklass skulle klara de uppgifter som HMS Carlskrona kan lösa idag och mer därtill och eftersom Absalonklassen redan är färdigutvecklad och börjat levereras till Danmark skulle den troligen inte bli allt för dyr och kunna levereras relativt fort.

Det kanske till och med skulle bli billigare än att ta de tre Visbykorvetterna i bruk, det blir definitivt billigare än att ta alla Visbykorvetterna i bruk och sedan beställa ytterligare fartyg som kan ersätta HMS Carlskronas förmåga för långresor och brett deltagande i internationella insatser.

Media om almedalsveckan och Försvaret:

SvD. SvD. SvD. SvDSvD. SvD. DN. DN. DN. DN. DN. DN. DN. SvD.

Välja bort en försvarsgren?!

Öb har passat på att utnyttja den politiska uppmärksamheten kring Almedalsveckan till att försöka äska mer pengar från politikerna, genom att skrämmas med att det skulle kunna bli fråga om att lägga ned en hel försvarsgren om inte Försvaret får mer pengar.

Det borde inte behövas lägga ned en hel försvarsgren, ett relativt litet land som Sverige borde kunna få till en försvarsmakt med alla tre nödvändiga försvarsgrenar för 40 miljarder om året. Jag skulle gärna se en ökad försvarsbudget, men de pengarna borde då inte behövas användas till att bibehålla nuvarande kapacitet utan borde kunna användas till att utöka kapacitet och bli en bättre arbetsgivare.

Det finns gott om länder som spenderar mindre men ändå har råd med tre försvarsgrenar.

Det svenska försvaret kostar för mycket, alldeles för mycket när man ser till hur mycket kapacitet vi får för pengarna. Styckpriset per soldat/sjöman och vapen är för högt.

En av anledningarna till det är att vi har alldeles för många egna avancerade vapensystem och att vi köper onödigt dyrt.

Ett litet land som Sverige kan inte (till en rimlig kostnad) på egen hand utveckla och tillverka världens mest avancerade artillerisystem, ett av världens få radarosynliga fartygssystem, ett eget avancerat stridsflygplan, en egen automatkarbin, världens bästa diesel/el-ubåt, ett av världens bästa stridsfordon och så vidare, och så vidare.

Även när vi köper vapensystem från utländska tillverkare beställer vi ofta unikt svenska designdetaljer som gör det hela dyrare både att köpa och underhålla, helikoptersystem 14 och Ak5 är typiska exempel på detta.

Den svenska principen av att först bestämma vilket vapensystem vi ska köpa och sedan designa om det efter svenska behov måste överges för alltid. När vi köper ”från hyllan” så måste vi först bestämma vilka krav som ska ställas på materialen och sedan ta in offerter på produkter som redan vid köpet uppfyller de kraven. Vi måste inse att Sverige inte på egen hand är en tillräckligt stor kund för att kunna beställa unika vapensystem och få ett vettigt styckpris.

Det finns en stor post i försvarsbudgeten som vi borde kunna räkna bort helt och hållet med en gång, alla de miljarder som Försvaret betalar varje år till Fortifikationsverket. Det är pengar som flyttas från en statlig myndighet till en annan och inte försvinner ur statskassan, pengar som till största delen går åt till att underhålla fastigheter som ägs av staten.

Det har fattats ett politiskt beslut om att Fortifikationsverket ska ta ut ”marknadsmässiga” hyror av Försvaret. Vad är då en marknadsmässig hyra för ett skjutfällt mitt ute i skogen? Vad kostar det att hyra ett sådant på den privata marknaden? Vad skulle det kosta på marknaden att hyra ett regemente? Det går givetvis inte att säga vad som är marknadsmässiga hyror på den typen av specialiserade och helt unika fastigheter. Det ger Fortifikationsverket möjligheten att ta ut hyra för att täcka upp vad de så än har för kostnader och sedan kalla det marknadsmässigt, det ställer väldigt låga krav på Fortifikationsverket att hålla nere kostnaderna och att effektivisera.

Jag skulle önska en av två lösningar på detta.

Antingen låter man Försvaret äga fastigheterna själva och gör Fortifikationsverket till en avdelning inom Försvaret istället för en egen myndighet, då skulle Försvaret få kontrollen över den kostnadsposten och kunna göra vad man kan för att hålla den kostnaden så låg som möjligt.

Eller så har man kvar Fortifikationsverket som en egen myndighet, men tar bort möjligheten för verket att ta betalt från andra myndigheter och gör ägandet och underhållet av alla statliga byggnader till en egen post i statsbudgeten, då skulle pressen på fortifikationsverket från politiskt håll att hålla kostnaderna nere bli mycket större.

Andra förslag på åtgärder för att hålla kostnaderna i Försvaret nere och på mer kapacitet för pengarna:

  • Svenska flygvapnets framtid?

    Utred om det finns pengar att spara på att lägga ned nästa generation av Gripen och istället ansluta Sverige till Eurofighterprojektet när det blir dags att ersätta Gripen C/D med något nytt. Sverige har mycket kompetens och teknik som skulle kunna göra oss till en attraktiv partner i Eurofighter och som innebär att vi antagligen skulle kunna få lagt en del utveckling och tillverkning i Sverige. Flera länder med större militärmakter och mer resurser än Sverige har sedan länge insett att det är för dyrt och övergett drömmarna om att kunna utveckla och tillverka eget stridsflyg för att antingen köpa färdiga eller sammarbeta med andra länder. Storbritannien, Japan och Israel med många fler är exempel på detta. Duger det åt dem borde det kunna fungera i Sverige också.

  • Utred om det finns pengar att spara på att slopa Visbykorvetterna, nöja oss med de två som ska bli operativa i höst (om inga ytterligare förseningar uppstår) och skrota resten. Istället komplettera flottan med att beställa exakt samma paket av två fartyg av Absalon-klass och tre Iver Huitfeldt-fregatter som Danmark just köpt in. Toppmoderna och flexibla fartyg som uppfyller alla svenska behov bättre än Visbykorvetterna och som redan är utvecklade och klara för snabb tillverkning och leverans, de kostar dessutom mycket mindre än Visbykorvetterna.  Då skulle vi även kunna hålla nere framtida kostnader för utbildning, underhåll, reservdelar och reparationer med mera genom att göra gemensam sak med Danmark kring sådant.
  • Överge hela helikopter 14. Nu när vi har flera helikopter 16 (Black Hawk) så behöver vi inte det fenomenalt dyra 14-systemet. Räcker inte antalet hkp 16 när vi avstår från hkp 14 så blir det antagligen ändå billigare att köpa några Black Hawk till, det borde även bli billigare och effektivare i utbildning, underhåll och service att hålla sig till ett system.
  • Byt ut Ak5 mot ett bättre vapen. Inte för att jag tror att man kommer att spara så jättemycket pengar på det, kanske till och med tvärt om, utan för att Ak5 är ett dåligt vapen som är känt för sina återkommande eldavbrott och om ska vi sända soldater i strid så förtjänar de ett pålitligt vapen.
  • Fortsättningsvis när vi ska utveckla nya vapensystem så bör vi i möjligaste mån låta bli och istället köpa färdigt.  Utveckla eget eller beställa unika svenska designer bör vi endast göra om vi kan svara ja på minst en av följande två frågor: Är de svenska behoven för detta system så unika att det inte finns någon färdig produkt att köpa? Finns det en sådan exportpotential för detta system att det går att hålla nere kostnaderna för utveckling och tillverkning på det sättet?
  • För bövelen, gör något åt all byråkrati och administration i Försvaret. Mängden höga officerare och administrativ personal vi har i svenska försvaret i förhållande till antalet soldater och sjömän är ju helt oproportionellt. Det måste gå att effektivisera detta. En liten del av lösningen kunde vara att man inom yrkesförsvaret slutar stirra sig blind på graden, att en officer måste ta order från en högre officer och att en högre officer måste kunna beordra en lägre. I Hemvärnet funkar det alldeles utmärkt att en kapten ibland beordrar en major, där är det tjänsten man har som styr vem som bestämmer. En kapten kan vara bataljonschef och beordra en major som är kompanichef. Var och en är på den tjänst där han eller hon passar bäst och helst vill vara. En båtchef som är sergeant kan utan problem föra befäl över en maskinist som är löjtnant.

Media om Försvaret och Almedalsveckan:

SvD. SvD. SvD. DN. DN. GP. GP. GP. SvD.

Säkerhetspolitiskt Sommartorg

Björklund i Almedalen

Då var det dags för almedalsveckan igen, politikfestval.

Hade varit intressant för en politiknörd som mig att närvara.

”Nåja, vad är en bal på slottet?” Kanske nästa år.

Tänkte skriva lite här om vad som avhandlas på den delen av Almedalsveckan som handlar om försvars- och säkerhetspolitik, Säkerhetspolitiskt Sommartorg. Lägga ut lite länkar till det som kan vara intressant för de som delar mitt intresse för säkerhetspolitik och kommentera lite av vad som debatteras.

Det kommer att hållas en del riktigt intressanta seminarium som går att se på nätet, kommer att tipsa lite om det och kommentera efteråt.

Idag på Almedalsveckans första dag händer inte så mycket vad gäller säkerhetspolitik, det är Sverigedemokraternas dag. Åkesson kommer troligen att fokusera på två frågor i sitt tal, invandringen (kanske inte så svårt att förutse) och deras nya stora profilfråga: en effektivisering av polisen.

Säkerhetspolitiskt Sommartorg har bara en aktivitet på schemat idag:

Kl 20:00 Sociala medier ritar om kartan. Sociala medier som twitter, facebook och bloggar blir allt viktigare i samband med kriser och konflikter, både i andra delar av världen och i samband med händelser i Sverige.”

Detta har debatterats flitigt förut både på tidigare almedalsveckor och i andra sammanhang, ett sådant seminarium till intresserar mig föga, men för den som vill följa det så kan man det här.

Imorgon måndag blir det mer intressant:

Kl 09:00 Democratic Egypt: Towards a New Political Era

Kl 10:30 Afghanistan efter 2014. Vad händer när de svenska trupperna dras tillbaka från Afghanistan 2014? Är afghansk militär och polis redo att själva ta över ansvaret för säkerheten? Kan biståndsorganisationer verka utan utländskt militärt stöd från omvärlden? Hur kan freden byggas och en hållbar utveckling främjas på bästa sätt i Afghanistan?

Kl 14:00 Statens hemliga affärer

 

För de som är på plats i Almedalen finns möjlighet att besöka HMS Carlskrona som lägger till centralt i Visby. En av de nya Visbykorvetterna hade väl varit mer passande, men de är väl upptagna, för nu efter åratal av förseningar och miljarder av överskriden budget så har ju FMV lovat att de två första ska vara operativa och klara för tjänst ”redan” innan 2012 är slut.

”Redan” klar för tjänstgöring?

Säkerhetspolitiskt Sommartorg på Facebook.

Media om Almedalsveckan

SvD. SvD. SvD. SvD. SvD. SvD. DN. DN. DN. DN. DN.

Afghanistan

Nu publiceras en opinionsundersökning som visar att för första gången så tycker en klar majoritet av svenska folket att det är dåligt att vi har trupp i Afghanistan.

Skop lät i april 1 000 svenskar svara på frågan om de tycker det är bra eller dåligt att Sverige har trupp i Afghanistan. 47 % tycker att det är mycket eller ganska bra att vi har trupp där, 53 % tycker det mycket eller ganska dåligt. Alltså en klar majoritet som tycker att det är dåligt.

Jag kan förstå detta.

De som tillfrågas i en sådan utfrågning, alltså allmänheten, får sin bild av vad som händer i Afghanistan från vår sensationslystna media.

Där ser vi aldrig rubriker som: ”Svenska ISAF-styrkan är med och inviger en ny skola”, ”Svenska soldater upprättar en tillfällig vårdcentral i Afghansk by”, ”svensk trupp tar vattenprover för att utreda barnadödlighet” eller dylikt. Det är bara bomber, explosioner och dödade som är spännande och skriva om.

Det får givetvis allmänheten här hemma i Sverige att fråga sig vad i hela friden vi gör för nytta där nere? Varför riskerar vi unga män och kvinnor så långt borta? Hur länge ska detta fortsätta?

Jag anser att den nuvarande planen är bra.

Efter 2014 ska Sverige inte ha stridande förband på plats, vilket passar bra med den större tidsplanen för hela ISAF som säger att Afghanerna själva ska ha tagit över allt ansvar för säkerhetsoperationerna från 2014.

Fram till 2014 ska mängden svensk militär personal minska och insatsen ska fokuseras mer till civilt bistånd för uppbyggande av samhället. Bra! Det måste vara målsättningen och kärnan i varje insats av Utlandsstyrkan, annars vore det helt meningslöst.

Från 2012 ska svenska insatsen stå under civilt ledarskap. Det är klart och verkar fungera mycket bra.

Jag är lite tveksam till årtalet 2014, de flesta jag talat med som tjänstgjort där nere säger att det var egentligen först under 2009 som man från ISAF på allvar började prata om att Afghanerna själva skulle ta över inom en överskådlig framtid och började flytta fokus till det målet. Innan det var man bara fokuserad på att besegra Talibaner och jaga Al Quaida och då är 2014 en lite väl kort tidsplan.

Ingen insats av utlandsstyrkan bör vara för evigt och en insats får aldrig bli ett självändamål. Målet bör alltid bara vara att skapa så pass med stabilitet och fred att samhällsuppbyggnad och civilt bistånd kan fungera och sedan ta hem trupperna.

Insatsen i Liberia 2003-2006 är ett skolexempel på detta.

Har vi då gjort någon nytta i Afghanistan under de 10 år som gått?

Det tycker jag absolut.

Soldaterna som tjänstgjort kan vittna om otaliga afghaner som fått mat, sjukvård, rent vatten och utbildning som de inte hade fått annars.

Jämför Afghanistan för 10år sedan med idag.

Då behärskade Talibanerna nästan 90 % av landet och Al Quaida hade åtskilliga träningsläger i landet där de tränade massor av terrorister. Afghanistan var en säker hamn från vilken Al Quaida kunde planera och leda sina illdåd. Idag behärskar Talibanerna mycket lite av landet och inga av städerna, Al Quaida finns inte i Afghanistan längre.

Då avrättades folk offentligt på arenor efter summariska ”rättegångar” för brott som att ha blivit våldtagen, rakat sig, lyssnat på musik och dylikt. Idag finns avrättning fortfarande med i den afghanska straffsatsen och efter ett uppehåll på några år återupptogs straffet 2011 då 2 personer avrättades, en av dem hade dömts för mordet på sin frus älskare. Dödsstraff är alltid förkastligt men situationen är idag oändligt mycket bättre än på talibanernas tid.

Då fick inga flickor och få pojkar utbildning och kvinnor fick inte arbeta. Idag utbildas miljoner fler, varav många flickor och det finns kvinnor som arbetar, till och med som parlamentsledamöter. Kvinnliga jämställdhetsförespråkare kan verka öppet.

Då levde folket under ett totalt och mycket blodigt förtryck. Idag hålls demokratiska val till både president och parlament. Det finns stora problem med valfusk och korruption men de har trotts allt bara hunnit med två val än, ge dem lite tid och hjälp så kan de kanske komma tillrätta med det, vi brottas ju fortfarande med sådana problem i väst.

Barnadödligheten har halverats.

OSV.

Mycket återstår och situationen i Afghanistan kan idag inte beskrivas som bra utan snarare som mindre dålig än för 10 år sedan. Men det är mycket mindre dåligt och det hade inte skett utan närvaron av internationell trupp.

Media om detta: SVT, SVT, SvD, SvD, DN, DN, GP, GP; GP, GP. SvD.

Just det, jag har ju en blogg!

Det var länge sedan jag skrev något här, kanske dags att komma igång igen.

I mitt senaste inlägg spekulerade jag i om det skulle gå sämre eller bättre för socialdemokraterna med Löfven vid rodret och om det var möjligt att det kunde gå sämre.

Nu vet vi svaret.

Bara genom att inte vara Sahlin eller Juholt och genom att ligga lågt så att S-ledningen inte gjort några fler blundrar och kommit med några fler dumma och ogenomtänkta uttalanden efter Juholt så har Löfven lyckats få upp S i opinionsmätningarna kraftigt. Många sossar som inte stod ut med de senaste två partiledarna har hittat hem. Inte så mycket på grund av något Löfven gjort utan mest på grund av vad han inte gjort, inga skandaler, klantiga uttalanden eller lögner. Mycket av framgången beror säkert också på vem han är, ingen yrkespolitiker som vuxit upp i sosseadeln utan en fackföreningsman, någon som arbetat sig upp i arbetarrörelsens frontlinje: Facket.

Nu börjar dock Löfven agera och därmed kommer vi att få se vad han går för som partiledare, första partiledardebatten i TV är avklarad och nu börjar hans arbete granskas på riktigt av media. Nu börjar det blåsa lite kring honom.

Jag imponerades inte av honom i debatten, för att vara ledaren för det största riksdagspartiet som just återtagit sin position som störst även i opinionsundersökningarna så tog han väldigt lite plats i debatten. Visst, när han talade så framstod han som den stabila och lugna fackföreningsmannen som talade klarspråk istället för politiskt fikonspråk och så länge ledaren kan hålla den utstrålningen så är mycket vunnit för socialdemokraterna.

Löfven har problem med att Socialdemokraterna saknar ståndpunkt i så många frågor. Han har problem med att ingen tror att Socialdemokraterna ensamma kommer att kunna bilda regering igen och samtidigt är oppositionen så splittrad att ingen heller verkar tro att de kommer att kunna enas och framstå som ett regeringsalternativ. Han har även problem med att han på flera viktiga punkter som ledare för IF Metall hade starka åsikter som går tvärt emot vad han nu måste förespråka som ledare för partiet. Kärnkraften, arbetsgivaravgiften för ungdomar och Jämställdhetspotter är några exempel på det.

Man märkte också efter debatten att nästan alla som berömde eller försvarade Löfvens insats ursäktade honom med fraser som ”för att vara hans första debatt” och ”med tanke på hur kort tid han varit yrkespolitiker”.

Jag imponerades inte av Löfven i debatten, men jag tycker inte att han gjorde dåligt ifrån sig heller. Han lyckades inte riktigt med argumentationen men framstod ändå som den trygga ledare som många socialdemokratiska väljare vill ha, öppen, ärlig och rakt på sak, allt det de trodde att Juholt var fram tills han öppnade munnen.

I media om detta: SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, GP, GP, SVT,

Är botten nådd för socialdemokraterna?

En sammanställning från fem opinionsinstitut ger socialdemokraterna 23,9 %, det var dock från tiden precis innan partiledarbytet.

Det finns statsvetare som hävdar att det är den absoluta botten för Socialdemokraterna.

Jag är inte så säker.

Flera statsvetare sa ju det samma när juholt tillträdde, jag skrev om det som något som talade till hans fördel, att det åtminstone inte kunde bli värre under hans ledarskap.

Till en början under en kort period såg det bra ut för Juholt i opinionsundersökningarna, S ökade lite, främst var det gamla S-väljare som röstat på SD i valet som “kom tillbaka hem”.

Sedan började Juholt vara Juholt och då gick det som det gjorde.

Affärer och skandaler, att försöka bortförklara partiledarens felaktiga uttalanden fick partiet utveckla till en konstart under Juholt.

Så nu går Sossarnas nionde partiledare till historien som den som satt allra kortast tid och den enda som inte satt på posten under ett enda val.

Nu ska det bli spännande att se hur det går för S tionde partiledare Stefan Löfven.

Var det Juholts ständiga grodor och misstag som låg bakom medlems- och väljarflykten? Eller är problemet större än så för S?

Är det kanske politiken och ideologin som S står för som inte tilltalar svenska folket lika mycket längre?

Är den moderna svensken så pass mycket av en individualist med begär om makt och inflytande över sitt eget liv att folkhemmets politik inte tilltalar längre?

Folkhemmets politik av “exakt lika för alla” och “staten vet bäst”, där jantelagen håller folket i styr, kanske en gång för alla har spelat ut sin roll i Sverige. Man kan ju alltid hoppas.

Kommer en partiledare som inte har en riksdagsplats och därmed inte kan delta i Riksdagens partiledardebatter och frågestunder med mera att kunna leda största oppositionspartiet effektivt?

Kommer S under Löfven att kunna locka tillbaka väljare från framgångsrika Miljöpartiet med dess unga, vitala och mycket aktiva språkrör?

Kan de locka tillbaka väljare från Vänsterpartiet som ju även de har en ny och mycket populär partiledare?

Frågan är kanske inte om Löfven kommer att kunna locka tillbaka väljare från de andra oppositionspartierna utan om han ens kommer att kunna stoppa medlemsflykten dit.

För de socialdemokratiska väljare som lutar åt mitten på den politiska skalan så kan säkert framgångsrika MP med sina unga men ändå politiskt mer erfarna partiledare fortsätta att te sig som ett bättre alternativ.

För vänsterorienterade socialdemokrater kan V med sin nya skickliga, kunniga och mycket mer erfarna partiledare fortsätta att te sig som ett bättre alternativ. Speciellt nu när kommunistspöket är nästan helt borttvättat.

Vid nästa val kommer Alliansen att ha haft makten i nästan åtta år, bilden av S som det naturliga statsbärande partiet i Sverige kommer att vara borta och vi kommer att ha en borgerlig statsminister med ett mycket stort förtroendekapital och gedigen erfarenhet. Samtidigt kommer Löfven fortfarande att framstå som ett osäkert kort för många väljare.

Kommer väljarna att kunna se Löfven som en potentiell statsminister när han aldrig tidigare varit statsråd eller ens haft en riksdagsplats?

Politik i media:

SvD, SvD, DN, DN, GP, GP, GP, GP.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.